Sökinställningar (Sida 20 av 23)

I fredags morse när solen gick upp gjorde jag det med, jag hade en aning om att alla människor sover morgonen efter Valborgsmässoafton och det verkade stämma.
Jag tog fiskespöt och kaffe med mig och åkte till Skären som är en fin skogssjö som ligger i nord östra Vallentuna.
Det ligger en gammal Pioneer där som jag brukar låna, jag har aldrig sett någon ägare till den och känner mig inte illa till mods då jag lånar den.

Sjön har klart fint vatten och på flera ställen ligger jättestenblock på flera kubik nere i vattnet som man kan skymta vid solsken.
Jag försökte att fotografera ett men det gick inge bra med mobilkameran.

Paddorna lekte i vassen och jag såg kanske runt hundra totalt.

I den här sjön har jag fiskat i många år och tycker mycket om den.

Idag Söndag så åkte jag till en mindre sjö som heter Hoven, den ligger några hundra meter från den förra, jag tog Zingon och redan efter hundra meter kunde jag konstatera att den här sjön var grundare med stenbotten som paddeln slog i då och då.
Mitt i sjön gick jag nästan på grund och bestämde mig för att skita i att paddla där.

På hemvägen besökte jag en av infödingarna som heter Palle för att fråga om bästa stället att lägga i kanoter i en annan större sjö som heter Tärnan.

Ett par mopeder lånades och vi åkte på små skogsstigar i flera mil innan vi nådde torpet Exerman som ligger vid Tärnans östra sida.
I sommar åker jag dit och tältar, ingen bor runt sjön och det är skog runt nästan hela.
Hejsvejs.

Jag tycker att Långhundraleden borde byta namn till inte riktigt hundraleden eftersom det var så tungpaddlat bitvis.
Vi var sju hjältar som gav oss ut på den här expeditionen, alla överlevde.

Vi kastade i farkosterna där Tarvsån, Storån och väg 273 korsas.
Alla bar sina båtar till östra sidan av 273:an utom Stensättarn som försökte paddla genom brotrumman som slutet bara var 45cm hög, jag satt och väntade då jag hörde ett dunkande av hans stävar i det korrugerade röret, han fick vända och Curt hjälpte honom att bära över vägen.
Efter ett par km tog vattnet slut.

Jag vet inte hur länge vi släpade på våra farkoster men uppskattar att det var ca:4km, ingen var väl gladare än jag som bara hade 12 kg kanot att dra, alla ville testa min båt just då.

Nedanför Skalhamra fanns en hästhage med elstängsel som alla passerade utan problem utom Tina som fick sig en kyss.

Strax väster om Lindberga kunde man börja åka båt igen.

Lilla Åby.

Batteriet i kameran gav upp efter det här och jag hoppas att Curt fyller på med resten av resan.

Vi kastade i kanoterna vid Broby för att köra den vildaste delen av ån och åtminstonde jag fick så jag teg .

Bron och järnvägsövergången vid Broby.
Det här är en kort sträcka men ack så kul.

Vasshinder jag gick på fel sida och fick traska runt en lång och igenväxt meander, (heter det så?).

Ikastning på nytt.

Sista bilden under åkturen som jag förmådde att ta, sen blev armarna upptagna en lååång stund.

Stensättarn på väg mot järvägsbron i Ekskogen.

Bygdens barn samlas för att se på när vuxna leker.

Det small av plåt mot plåt nere i vägtrumman, kurvan var tvär, men det gick bra ändå.

Stensättarn med blöta kläder, från insidan.

På ett ställe fanns en spång som skrapade i botten hela vägen och på något ställe låg en stock tvärs över.
Kul kurvig å där man bitvis kan se att det lutar utför.