Ore Älv, Juni 2012

Hej!
Nidas heter jag, purfärsk medlem här på Opencanoe.se
Gillar initiativet, då det inte finns så många såna här sidor ute, inga som jag hittat i alla fall!

Jag är i skrivande stund 27 år, väldigt friluftligt lagd och har ett stort fiskeintresse. Bland annat studerat sportfiske i Älvdalen och varit ut på både korta och längre vildmarksturer. Dock så avtog dessa när jag fick säljarjobb för ett antal år sen, men jag och min kompis Chris bestämde oss för nån månad sen att vi skulle ut på en veckas paddling i Ore älv, som går långt ovan Noppikoski och rinner till slut in i Orsasjön. Jag hade nämligen själv paddlat i Ore älv för några år sen med min skolklass, men minns inte riktigt var vi började, och slutade.

Paddlingen började med att vi körde åt helv*te fel i skogarna kring hevosmäki och finnhöjden (om den nu hette så), och slutade med att vi sjölade kanoten i Ore älv några andetag innan älven rinner in i Vässinjärvi, det stora vattenmagasinet som dämmer upp älven. vi övernattade vid dammens andra inlopp, där myggsjöån rinner in i Vässinjärvi.

Dagen efter upptäcker vi till vår fasa (genom mycket orutinerad förundersökning) att älven tvärt tar slut vid kraftverket och rinner under jord i 2,5 km. Dessbättre fick vi skjuts av en mycket trevlig herre vid namn Tommy, från kraftverket Vässinkoski 2,5 kilometer nedströms där älven fortsätter ovan jord.
Det vi inte visste, var att älven dels var väldigt reglerad, vilket innebär att vattnet släpptes på under morgonen, och avtog och blev ca 1 meter grundare kvällstid, vilket gjorde vattnet mycket forsande dagtid (då vi paddlade) och väldigt grund, men gav bra fiske på kvällen. Vi slog läger ett par kilometer nedanför där vi hade sjösatt kanoten igen, och spenderade ännu en natt i tält.

Vi vaknade upp till en dånande fors, något som var kvällen innan en lugn bäck, och fixade oss en fin eld och kokade upp lite frukost. För min del fick det bli en påse Pasta Carbonara, som man bara behöver tillsätta vatten och värme. Min vän chris åt bönor och ris. Föga anade vi att vår "veckas" paddeltur skulle sluta den dagen.
När vi gick och inspekterade följande vattensträckor insåg vi att det skulle bi väldigt forsigt, varpå vi vattensäkrade all vår packning så gott vi kunde, och förtöjde denna till kanoten med silvertejp. Jag satte fast min go-pro-kamera på skrovet till kanoten, och säkrade upp med silvertejp IFALL det ofelbara sugkoppsfästet skulle släppa.
 Vi begav oss ut i forsarna och klarade oss väldigt bra, trots en illa tilltygad kanot sedan tidigare. Vi klarade oss förbi flertalet forsar, fram tills Chris, som satt fram, skrek åt mig "HÖGER HÖGER!, och jag insåg att vi höll på att köra på en sten.

Stenen var oundviklig när vi hade sett den, kanoten smäller till på fören och lägger bredsidan till mot strömmen och välter inåt så allt vatten strömmar in i den och knäcker den mitt itu. Jag och chris hinner lägga beslag på varsin väska, varpå resten av packningen flyter med strömmen. Chris får fatt i kanoten en kort stund, innan den till slut också sliter sig och flyter nedför forsarna, tillsammans med min ryggsäck med mina kläder och min mobil i!
Utan något val springer jag efter kanoten och min väska nedströms, och chris kommer tätt efter mig så snart han kommit upp ur strömmen.

Lyckligtvis fastnar kanoten nån kilometer nedströms, men jag springer på jagandes efter min väska. Till slut fastnar den någon kilometer ifrån forsen i Noppinkoski, men på fel sida av älven. Jag får ta tjuren vid hornen och simma över strömmen för att inte riskera att min väska och packning försvinner. Väskan är blöt, men allt det viktiga är skyddat från vattnet och jag kunde ringa efter vår skjuts, som kom upp från Hedemora i Dalarna för att hämta upp oss flera dagar för tidigt.

Kanoten hade gjort sitt, men min Go Pro-kamera hängde kvar i silvertejpen som jag hade säkrat upp med. Den filmade hela färden nedför älven tills det tog stopp, och den hade snurrat runt och slagit loss fästet mot en sten, visade det sig. Ingen av oss dog eller avled, utan det värsta som hände var att Chris fick sig en förkylning och jag blev av med några drag i forsen.

Hela den här färden har gett mig blodad tand, och jag vill ut igen, fast med lite bättre förberedelser ;) Nästa gång blir det en aluminiumkanot, bättre koll på hur vattnet vi ska paddla i ser ut, och lite bättre logistik när det kommer till packning.

Någon här som har lite erfarenhet av Ore Älv och kanske kan tipsa om någon annan sträcka som inte är fullt lika våldsam som den vi tog? Eller kanske rentav något annat vattendrag som man kan paddla i en vecka ca, och som har bra fiske?

Hoppas ni tyckte min lilla berättelse var lika rolig att läsa om som den var att uppleva! Detta var en av mina bättre uppelvelser i "vildmarken", där vi fick se både björn, orm, ekorre och en massa fåglar, vi fångade 4 sorters fisk och fick vara med om en kvaddad kanot!

Mvh Nidas :)