Sökinställningar

Kanadensarpaddling i finska Lappland augusti 2015

Årets långfärds med Uppsala Paddlarklubb gick i de nordliga
delarna av Finland. Vi var 9 stycken paddlare som för att komma dit reste till Nådendal med båt.
Från Nådendal är det cirka 20 minuters bilresa till Åbo, där lastade vi våra
bilar med kanoterna på taket. En kanot fick åka bagagevagn. 
Ingrid hade förberett och ordnat med alla bagage och tågbiljetter. 

Bil på tåg.

Väl på tåget fick vi våra sovvagnar fint bäddade med täcken, riktiga kuddar och påslakan. Tågstandarden skiljde sig väsentligt från den svenska.

Efter en god natts sömn så var vi framme i Rovaniemi. Där
fortsatte vi med bil upp längs Ounasjoki, som var den älv vi skulle paddla. 
Vår startpunkt var Kalmakaltio, en plats med tre hus vid ett av biflödena till
Ounasjoki, Käkkäklöjoki.

Käkkälöjoki rann sakta fram i tundra och lågfjälls landskapet, men vi såg väldigt lite av
omgivningarna då grönskan skymde alla utsikt och det kändes mer som att paddla
i en grön tunnel. 

Första dagen regnade det mest hela tiden så när vi kom till
Nallatupa, en av skogsvårdsstyrelsens? (Metsähallitus) öppna raststugor
stannade vi där. I stugan kunde vi torka våra kläder och byta om. Det var skönt
att slippa bli ännu mer blöt. Vi tältade utanför stugan och hade det bra inne i myggtarpen.

Runt Nallatupa var det fint att promenera, men ack så förrädisk natur, allt såg
likadant ut så snart hade flera av oss gått mer eller mindre vilse. Som tur var
såg vi tälten eller hörde röster så vi hittade tillbaka.

Det fanns också några forsar i Käkkälöjoki, här kör Magnus och Karin en sådan.



Klass I fors, enligt beskrivningen, som Torbjörn manövrerar sig säkert ner för. 
 

Dag 3 på Ounasjoki hade cirka 9 forsar klass I (-I och +I).  Forsarnas klassning var i regel en grad under
vad vi var vana vid, så i princip var det grad I-II. Forsarna var ganska långa och krävde manövrering, vilket vi alla uppskattade. 


Dag 3 stannande vi igen vid en raststuga som var öppen. Här bodde en rätt så orädd hermelin.
Vi promenerade på vackra åsryggar och såg både ripor, ugglor och en tjädertupp. 

Torbjörn idkade lägerliv och fixade en ”punt” som han stakade sig upp (och ibland ner) för forsen med.
Ounasjoki strömmade på och dag 5 kom vi fram till inflödet
av Syvä Tepastojoki, ett annat biflöde. Här var det svårt att hitta bra
tältplatser så vi drog kanoterna uppströms genom en fors för att hitta en
lägerplats längs Tepastojoki. 

Efter den processen var vi ganska svettiga så alla passade på att bada. Den som badade mest var Karine, hon hoppade i varje dag även när det inte var så varmt.


På torsdagen som var dag 6 var Karine tvungen att avbryta turen vid lunch för att
hon skulle hinna hem till Norge i tid, så när vi lämnat henne i Tepasto så hade
vi en halv dag till innan vi nådde Köngäs (som betyder vattenfall), där turen
avslutades. Vi paddlade totalt drygt 13 mil. 53 km på Käkkälöjoki (cirka 22 forsar i allmänhet ganska korta) och 83 km på Ounasjoki (cirka 25 forsar, i allmänhet lite längre), 


Sista natten bodde vi på camping i Sirkka. Sen var returresan en favorit i repris med tåg och båt. Dock lyckades vi inte övertyga personalen i Rovaniemi att kanoterna kunde sitta kvar på bilarna under
tågfärden, så alla 5 kanoter fick åka bagagevagn till Åbo. Det gick bra det också.
Efter totalt 10 dagar på resa var vi hemma igen, mycket nöjda och redan med nya planer för nästa års långfärdspaddling.

Vi som var med var, Thomas, Hanno, Karin, Anders, Torbjörn,Maria, Magnus, Ingrid och Karine.

UPK klubbtur med långfärdspaddling för kanadensare kördes i år, 2014 på Kalixälven och
Tärendöälven under en vecka i augusti.

Vi hyrde som vanligt kanoter av Sven på KC Norr i Puoltikasvaara. Sven har bra kanoter (Mad River)
och ger alltid mycket god service. Förutom att han hyr kanoter, fixar han jättebra
logistik med transporter och hjälper till med det som behövs, bl.a. med att
köpa fiskekort.
Helt otroligt råkade vi träffa på Sven på den tredje paddeldagen, i sin forsbåt vid
sammanflödet mellan Kaitum och Kalixälvar!Sven i sin forsbåt på Kaitumälven

I år var vi 6 stycken UPK:are, varav en var Karine, en alldeles nybliven UPK:are. Karine
är en erfaren kanotist från vårt grannland Norge. Egentligen skulle vi
varit 7 personer, men Ingrid fick tyvärr avbryta redan första dagen då akuta åtaganden
hemmavid krävdes.

Ingrid måste tyvärr lämna oss vid Poultsa

Vår nyfunna norska vän Karine hade vi fått kontakt med via Curts hemsida
Opencanoe.se. Hon bidrog verkligen till en god och glad stämning under hela
turen. Dessutom lagade hon norsk mat, bland annat römmgröt, som vispades ihop
av grädde och vetemjöl med en alldeles egengjord naturlig visp.

Karine kokar römmgröt

Kalixälven är en mycket lämplig älv att paddla kanadensare på. Det är ganska tätt mellan forsarna, där vissa
är ganska utmanande, men ändå inte omöjliga att paddla. Vi tågade endast cirka
5 m i början av Naustakoskki, på hela turen, resten kördes. Vattenflöden var
den 11 augusti 34 m2/s vid Kaalasluspa, vilket är ett
normalt flöde för årstiden. Men efter det stora regnet steg vattnet så att det vid sammanflödet mellan Kaitum och Kalixälven var cirka 75 m/s. Vilket är högre flöde än normalt.

Sten och Anders på Kalixälven

Hanno och Maria på Kalixälven

Vi startade vår paddling i Holmajärvi, som ligger cirka 20 km sydväst om Kiruna. Efter 4 dagar kom vi
till Parakka, vilket då totalt blev cirka 100 km med cirka 40 forsar, klass I -
IV. Vädret var bra med undantag för andra dagens skyfall.

Regn på Kalixälven

Helt otroligt så var det inga myggor!!
Varken myggmedel eller myggtarp behövdes förutom när vi slog läger vid
Junosuando.

Så här ser myggtarpen ut, som just här monterades över ett befintligt bord med bänkar, vid lägerplatsen i
Junosuando.

På fjärde dagen hämtade Sven oss och kanoterna i Parakka och körde ett par mil till Junosuando, där
Tärendöälven skapar en bifurkation mellan Torneälven och Kalixälven. Det är den
näst största bifurkationen i världen, där 52 % av Torneälvens vatten går (en
bifurkation är en förbindelse mellan två älvar).

Vid den lägerplatsen blev vi väldigt påminda om att det pågår gruvverksamhet i Pajala, var tjugonde minut
passerade en lastbil med järnmalm på väg mot Svappavaara, eller som tom retur
till Kaunisvaara gruvan. 

Malmtransport.
 
Och fisk fanns det gott om, här har Sten fått en stor sik och en fin abborre.

Tärendöälven är 44 km lång, med cirka 12 forsar I-III, så den passade bra för en och halv dags
paddling. På kvällen hade vi en fin lägerplats, nära ett litet inkommande
biflöde, som när vi på kvällen paddlade upp i och då träffade på två bävrar som
simmade omkring och slog med stjärten i vattnet med väldigt plask.

Bäverhydda

Den sista forsen innan Tärendö som var klassad som en III (men borde varit IV), den så kallade
Myllykoskki, vilket kan översättas med Kvarnforsen. Här paddlade Anders och
Sten den mest utmanade vägen, medan vi andra tog det lite lugnare i kanten.
Alla var nöjda med sina vägval. 

Per och Karine på väg ner i Myllykoskki

Sten och Anders i Myllykoskki

Slutligen var vi framme i Tärendö där Tärendöälven möter Kalixälven. Där mötte Sven och hans fru Rut oss
och körde oss till tåget i Gällivare mot Uppsala.

Årets långfärdspaddling med
kanadensare (klubbtur med Uppsala Paddlarklubb), gick längs med den
finska gränsen, med start i Alanen-Kilpisjärvi. Men först var det
en lång tågresa till Gällivare, följt av 40 mil i bil. Paddlare
gillar att åka bil :)

Väl framme vid sjön, sen eftermiddag,
slog vi läger njöt av den vackra utsikten. Det är är verkligen en
nordlig sträcka vi ska ta oss an denna gång.

Paddling började i sjön, men redan
vid utloppet var det stopp. En klass V fors fick oss att bära förbi.
Vi paddla vidare på en del lugn-vatten och sel tills vi kom till Peeräkoski,
som börja med en II och gick över till V. Då slog vi läger för
kvällen i regn och med mygg!
Nästa dag körde vi lite olika, en del hela, andra delar av forsen.

Thomas och Sten

Nästa utmaning var Lammaskoski, igen en klass V, så det var bara att börja bära eller tåga.

Det var fint väder på kvällen och alla badade.
Nästa dag paddlade vi Naimakajärvi och sen besökte vi väderstationen i Naimaka, en högtidsstund för den
väderintresserade.

Nedan ser ni Ingrid och Anders på Naimakajärvi

sen Sten och Thomas,

och Per och Micke

Den kvällen höll vi på att leta lägerplats länge, för ibland är tyvärr stränderna också utmanade. Men till slut efter
att tittat på en konstig kåta på finska sidan, täckt av någon slags pappersväv
(inte så fint) bestämde vi oss för svenska sidan.  Nästa dag kom vi fram till Pättikiäkurkkio (V) också den ofarbar.

Bärning igen, nu börjar vi bli vana att släpa packningen och kanoter genom skogen.
Phu!

Senare under dagen körde vi både klass III och IV, ganska krävande med mycket manövrering!

Kvällen läger blev på ett märklig platt och trädlös plats. Där vandrade vi omkring och
hittade både monster-dvärgbjörk, myr-myror och fågeltorn(?).

Efter ytterligare en fin dag med roliga forsar hittade vi en mycket fin lägerplats på en hög höjd av sand.

På kvällen fiskade vi, vandrade och fotograferades det

Sent på kvällen kom en båt farande upp längs älven

Näst sista dagen paddlar vi förbi Kuttainen och har läger på en ö i  Kuttaisenkurkkio, en fors
med tre delar alla klass III

för att på lördagen ta oss ner till Vähäniva  och där bli upphämtade och körda till Kiruna.

Sammanfattningsvis hade vi en fin vecka i vackra omgivningar, men
lite mer sel-paddling och bärning än förväntat.

Vi är 7 stycken kanadensarpaddlare från Uppsala som ska paddla Tavvaätno-Laino i augusti 2011. Det vore roligt om vi kunde bli en till. Vi har alla vana av forspaddling och långturer.
Vi åker med tåg från Uppsala 5 aug. och är i Kiruna 6 aug. Flygtransport den 6:e till Tavvaätnos källor. Upphämtning i Laino 13 aug. Tåg hem på kvällen åter i Uppsala söndag 14 aug. Kostnad cirka 3000 kr (kanothyra och transporter) + tågresa till Kiruna. Intresserad? Hör av dig snarast till Maria 0733-471919.

Kristihimmelsfärdspaddling på Voxnan

Skogens drottning skulle paddlas, även om väderprognosen inte lovade annat en mest regn. Vi var den här gången 11 kanotister, 9 från Uppsala och så 2 nya vänner från Göteborg respektive Stockholm, Valter och Per, som hade vi träffat på Becky Masons fördrag i Sunnertastugan samma vecka. Det visade sig att dessa båda kunde styrtagen både fram och bak och hade vana vid lite större vatten och var därmed kvalificerade för att följa med.

Eftersom regnet skulle vara tungt under onsdag kväll valde vi att åka från Uppsala torsdag morgon. Vi kom fram till Siksjön cirka 3 mil söder om Sveg på eftermiddagen.

En taxi beställdes som följde med när bilarna kördes ner till Kronstugan för att sen köra upp chaufförerna. De 4 chaufförer åkte bil i 3 timmar medan de övriga 7 kanotister packade kanoter och sedan väntade snällt i regnet.

Starten blev ganska sen så vi slog läger efter en ganska kort paddling till Klucksjön. Regnet vräkte ner och vi var alla mycket tacksamma för UPK's nyinköpta tarp som gav oss skydd så vi kunde byta om, laga mat ect. utan att bli dyblöta.

På fredag morgon gav vi oss av mot Rullbo och Kanalen, den stora skräckinjagande forsen som går genom en kanjon (utan möjlighet att avbryta när man väl gett sig av).
Den rekades först noggrant

och solokandensarna guppade fint ner.

Anders A

Magnus S

Magnus A
Tvåmanskanoterna utan kapell (2 st) tömdes först på packningen, som bars förbi, allt för att göra nedfärden lättare.
Hanno och Magnus

Kanadensarna med kapell hade inte samma utmaningar utan de gick fullastade igenom alla vågor och valsar utan problem.
Per och Valter

Sten och Karin

Per och Valter

Alla kanoter kom igenom utan missöden och de som körde kände sig omåttligt nöjda, precis liksom de som slapp. Sen var det bara att köra på och sammanlagt 45 forsar kördes helt eller delvis under 3 dagar.

Vattnet steg hela tiden, vid avresan från Uppsala var vattenflödet i Nybron, Voxnan 30,5 kubikmeter/sek, vilket var en nivå vi kört Voxnan i förut och därmed visste vi att den var OK. Men skulle det flödet överträffas? Ja, vi började misstänka att det kanske var lite mer, kanske 60 eller så. På lördag kväll när solen äntligen kom fram och med den den ryska värmen (25 grader) kollade vi via support hemma vid datorn och då var nivån 77 kubikmeter, alltså mycket mer än vi hade ansett som lämplig vid en bedömning hemifrån, men nu var det inte så mycket att göra mer än vara stolt och glad att vi klarade allt så bra.

Lördagskvällen var helt underbar, vi badade allihop, några provade på solopaddling i en liten fors bredvid campingplatsen. Kläder, tält mm. hängdes upp på tork, det är förvånansvärt vad mycket grejer det ryms i en kanot!

Söndagen var en mellandag vädermässigt, paddlingen var kort men intensiv med jättestora vågor i alla forsar. Klass I forsarna syntes inte, inga stenar syntes ej heller i klass II och III, utan nu gällde bara det att hålla undan för vågorna, speciellt för oss utan kapell.
När vi klev upp vid Kronstugan lagom till lunch på söndagen hade vi fått två nya medlemmar i UPK Mikael och Per. Båda som var ganska ovana forspaddlare vid starten men hade vid slutet avancerat till fullgoda forspaddlare i 97(!) kubikmeter per sekund utan kapell! Våra nya vänner åkte hem, medan vi andra inspekterade Hylströmmen som var mycket imponerande i detta vattenstånd.

Skogen drottning är allas vår favorit och vi kommer säkert att återvända flera gången. Men denna vårflod som vi fick uppleva kanske inte kommer tillbaka, åtminstone inte samtidigt som vi är på plats.