Sökinställningar (Sida 4 av 4)

Här kommer nästa steg i berättelsen om kanotreparationen:
Dagen efter när vi kommer till kanoten ser vi till vår glädje att plasten har härdat som den ska och delarna sitter ihop mer än dom gjorde igår.

Det är fortfarande glipor på en del ställen där skadorna var som störst, men dessa planerar vi att fylla ut i nästa plastning.


Metalltrådarna tas bort både från utsidan och från insidan.  Vi nyper av dem föriktigt med en tång.

Vi slipar ytorna runt skadan med sandpapper.

Kevlartråd får vi genom att genom att ta sönder en bit repsnöre.

Nu syr vi ihop med kevlartråden genom hålen där metallöglorna tidigare satt.

Färdigt broderi!

Extra kevlar läggs i den stora glipan för att fylla ut den innan plastningen.


Ny epoxyplast Nm laminering 275 A blandas noga till enligt anvisningarna.

Vi lägger ytterligare kevlarbitar som förstärkning både på insidan och på utsidan.

De dränks in i plast och vi försöker släta ut och få bort alla luftblåsor.
Sen får vi se till nästa gång om det verkar hålla ihop och bli tätt?

Det var en kort vinter. Nu har det blivit plusgrader igen och det är rena vårfloden i Fyrisån. Så här såg Kvarnfallet ut på lördagen

På söndagkvällen tog vi en promenad och tittade på ljusinstallationerna längs ån. Det var lite svårt att få skarpa bilder utan stativ, men de blev rätt OK ändå.

Kristina

Hej Roger!
Synd att kanot & hoj inte körs i år så vi kunde ha fått spöa dej och Håkan! Men vi kan ju köra lite ändå när ni får klar eran maratonkanot. Ta nån fin bild på den i Lötsjön och lägg ut här. Om du kör med Lena kom ihåg att tjejerna är mest lämpade att sitta bak och styra och ha kontrollen medan killen som oftast är starkast kan vara motor i fören. Musklerna fram och hjärnan bak är det inte så det ska vara?
Hälsningar Kristina

Här kommer lite mer bilder från turen på Åbyälven från Kristina och Curt.
Veckan innan midsommar skulle Åbyälven äntligen paddlas.  Vi hade hört av vår vän Anders, som varit ute på många paddelturer i sitt liv att Åbyälven var en av de finaste han hade gjort, så då måste det ju vara bra tänkte vi.
Vi var 6 personer Curt, Kristina, Maria, Hanno, Karin och Magnus och 3 kanadensare.
Vår bil fullastad på väg från Uppsala norrut. Hur ska vi få plats att sova i vår camper?

Vid en paus nedanför Skuleberget åkte kartorna fram för detaljstudier. Vi var inte riktigt säkra på hur långt upp vi skulle starta. Gick det att paddla ända uppe ifrån Auktsjaur eller var det bara en smal och ofarbar bäck där?
Vi bestämmer oss för att starta där Granbäcken, som den heter högst upp, byter namn till Åbyälven.   

Här börjar Åbyälven Det var ca 1mil ovanför byn Vuotner. Vi följde en väg som gick på östra sidan om Vuotnersjön och när vägen slutade slog vi nattläger för det hade tagit hela dagen att åka hit ifrån Uppsala.

När vi klev ur bilarna på kvällen upptäckte vi att här fanns MYGGEN!

Magnus provar sitt helkroppsmyggskydd som han sytt kvällen innan. Det döps till hattifnattkostymen.

När vi vaknar morgonen därpå upptäcker vi björnspår 200 meter ifrån tälten.  Vi har inte hört eller sett björnen men den har troligen sett oss för det var fuktig lera som björnspåren satt i så de såg ut att vara gjorda nyligen.

Kanoten lastas av.

Äntligen är vi på väg. I början var det små sjöar som slingrade sig. Den första sjön heter Trollträsket. Vädret var fint.

Vi ser en ren. Den måste fotograferas.

Mellan sjöarna var det små strömmar.

Karin fotograferar Maria och Hanno. Det här är vid utloppet ur Vuotnersjön där vi tog den högra rännan.

Maria och Hanno som låg först såg några älgar men dom fastnade inte på någon bild.

Vår lägerplats efter första paddeldagen var Storholmen mitt i sjön Östra Kikkejaure. Här fanns flera fina lägerplatser runt om på Storholmen och vi valde en udde på sydvästra sidan.

Myggtarpen visade sig fungera utmärkt som skydd både mot lättare regn och framför allt mot mygg. Man kunde sitta ute och njuta av kvällarna utan att bli uppäten.

Det var nästan ljust hela natten Vi var ca 10 mil söder om polcirkeln och det var några dagar kvar till midsommar så det var snudd på midnattssol.

Efter sjön Kikkejaure vid utloppet var det ett mindre fördämning som vi lätt kunde lyfta kanoterna över. Ett par som stod på bron och fiskade tipsade oss om lämpliga lägerplatser längre ned.

Nästa natt läger slog vi upp vid en rastplats bredvid en bro ovanför en liten fors.

Gissa vem som lyckades dra upp en harr på kvällen?

Det hade regnat lite på kvällen men slutade sedan. Fler provade fiskelyckan men utan framgång. Man kunde i alla fall njuta av den vackra utsikten när dimman svepte in över älven.

Nästa dag sken solen igen.

Åbyälven var fortfarande ganska liten men det började bli lite mer forsar mellan sjöarna. Här kör Karin o Magnus ner i en av  dem.

Fjärde lägerplatsen var på en udde vid strax innan bron vid Ackjeselet. Vi sitter i myggtarpen och lagar mat.

Curt prövar att fiska men det nappade inte.

Vi paddlar förbi en bäverhydda.

Familjen bäver låg nog och sov här på dagen för vi såg inte till dom.

Ni ser väl att det är en kungsörn som flyger i skyn.

4 km nedanför Ackjeselet var det flera forsar varav några lite svårare. Den svåraste var under bron och den transporterade vi oss förbi med kanotkärra på en stig i skogen. Sen följde fler forsar klass  1-3 som gick bra att paddla bara man höll lite uppsikt.

Björklidselet, det var lite svårt att hitta någon bra lägerplats där men den här var ganska bra ändå.

Curt tar sig ett morgondopp och får användning av sitt helkroppsmyggskydd.

Vi var nere och rekade Björklidsforsen kvällen innan och här kör Karin och Magnus ned på vänster sida utan problem.

Det var en fin fors.

Det går bra för Maria och Hanno också.

Sedan följde flera ganska lätta forsar omväxlande med lugnvatten. Mellan Björklidforsen och Abborrtjärn var det många fina forsar som var flottningsrensade och det var lätt att hitta bästa vägen ned.

Mitt i sträckan av lättpaddlade forsar kom Hällforsen. Den bar vi förbi för det var lite branta trappsteg.  Den forsen var betydligt svårare än de som varit tidigare på den här dagen.

Nedanför gick forsarna att paddla igen, även om den här var lite stenig på slutet.

Här har vi kommit till Byskeselet som är ett flera km långt lugnvattenparti över myrar. Här såg vi tranor. (På bilden är det dock våra paddelkompisar, inte tranorna alltså)

Efter Byskeselet blev forsarna svårare. Här tågar vi nedför en av dem.

Vi visste att forsarna skulle bli svårare ned mot Klubbfors och bestämmer oss för att det är nog lagom att sluta paddlingen här.

Vid en plats som heter Hällforsliden ca 7 km ovanför Klubbfors kliver vi upp på vägen. Vi träffar här mannen i keps som kan tänka sig att mot en rimlig summa bensinpengar skjutsa 2 av oss upp till Vuotner för att hämta bilarna.

Han är här och firar midsommar med sin hund och sin katt och satt i husvagnen och väntade på att det skulle sluta regna, så det gjorde inget sa han. Fiska kunde han göra sedan. 

Avslutning av turen firas med fika.

Hemresa med stopp på McDonalds i Sundsvall där det var öppet trots att det var midsommardagen.

Åbyälven var en lagom svår älv för kanadensarpaddling. Forsarna var av grad 1-3.  Vi paddlade alla utom 3. Vattenståndet var lite högre än normalt. Det går nog att paddla om det är lite mindre vatten också men det bör inte vara en alltför torr sommar för då blir det nog för stenigt. Försommaren är nog bäst.
Man kunde ha slutat vid bron innan Byskeselet för efter Byskeselet blev forsarna lite för svåra. Där bar vi eller tågade några innan vi bestämde oss för att avbryta turen. Omgivningen bestod av skog och enstaka byar och stugor. Bitvis var det inga vägar eller stugor alls inom synhåll. Djur vi såg var renar, älgar, kungsörn, bäver, utter, simsnäppa, sångsvan, tranor, björnspår och miljoner mygg.
Åbyälven kan varmt rekommenderas !

Kristina.