Genom åren har jag och Kristina deltagit många gånger i multisporttävlingen Kanot o Hoj där paddling med kanadensare ingår som ett moment. (En hel del av er har säkert träffat oss, det är vi som kör träkanoten).
Det som slår en är att många hyr eller köper fina snabba maratonkanadensare, men inte ens skaffar sig de grundläggande kunskaperna hur man paddlar dessa.
(Är det någon som skulle köpa en mountainbike för 20 000:- , men inte lära sig hur växlarna fungerar).
Med bara ett uns av grundläggande teknikträning, skulle många lag kapa mycket tid på paddelmomentet.
Den teknik vi pratar om går ut på att man har så kallade Bent-shaftpaddlar, kör med relativt hög frekvens och byter paddelsida vart 8 – 10 tag i stället för att göra traditionella styrtag. All kraft framåt alltså! Det kanske inte ser så snyggt ut, men det går fort.
Vi tänkte dela med oss några tips.
Utrustning
Kanadensaren
Har ni ambitionen att vara med i toppen så kom inte med någon gammal Inkas aluminiumkanot eller Trapper, då är ni hopplöst efter redan från början. (Ingen skulle väl köra cykeletappen på en militärhoj?)
Det är nödvändigt med en lång snabb kanot, 5,40 – 5,65 meter. De vanligaste är väl Acron, Wenonah och specialbyggda träkanoter som vår. Sawyer och Clipper är också kända märken i USA, men antagligen svåra att komma över här hemma.
Paddeln
Bent-shaftpaddel är det enda som gäller. En längd på 1,25 – 1,35 m och 12 -14 graders böj på skaftet är det vanligaste. Vikten brukar ligga på 300g. Några modeller väger faktiskt mindre än 200g.
Vad skall man välja, kolfiber eller trä? (Använder du bambustavar vid din skidåkning?)
Kolfiberpaddlar är dyra, men räkna ut hur många kg mindre du behöver lyfta på 1 timmes paddling om du lyfter paddeln 1 gång per sekund….
Kolfiberpaddlar är lätta (och dyra)
Några detaljer som är viktiga att tänka på.
1 Trimma in kanoten rätt.
Alla maratonkanadensare har säten som lätt kan justeras i kanotens längdled för att kunna trimma den optimalt. Normalt ska den ligga plant i vattnet, dvs om förpaddlaren är tyngre än akterpaddlaren ska sätena flyttas bakåt.
Det här gör skillnaden mellan att en kanot går som ett streck i vattnet och inte som en orm! Ni vill använda all er kraft för att få kanoten framåt, inte att styra och räta upp den hela tiden.
2 Den starkaste paddlaren sitter vanligtvis i fram.
Anledningen är att akterpaddlaren alltid påverkar kanotens kurs mer. Varje paddeltag på ena sidan får kanoten att svänga åt den andra.
Om akterpaddlaren då är starkare måste man kompensera styrningen hela tiden. Detta gör att man förlorar fart framåt. Ju mindre man behöver styra desto bättre.
3 Man paddlar på varsin sida och byter sida (samtidigt) ungefär vart 8 – 10 tag. Kom överens om det innan och håll räkningen eller ropa byt till varandra.
4 Man håller paddeln åt rätt håll (skratta inte, ni anar inte hur många paddlare vi sett på multisporttävlingar med paddeln bakochfram).
Vänd inte paddeln åt fel håll.
5 Stick ner hela paddelbladet i vattnet! Att bara sitta och fjutta i ytan driver ingen kanot framåt.
Framåtdraget
Det här är det viktigaste draget, för det är ju dit vi vill (komma framåt alltså).
Man delar in draget i tre olika faser:
Isättningen
Kraftfasen
Återgången
Isättningen
Det är viktigt med en bra början (isättning) av paddelbladet.
Tänk efter vad det är du vill åstadkomma.
Du drar inte paddelbladet till kanoten, det du vill, är ju att ”sätta fast” paddelbladet i vattnet och dra kanoten förbi bladet. Så se till att få fast bladet i vattnet!
Sträck fram underarmen och sänk axeln när du börjar draget. Sitt relativt upprätt, med en svag framåtböjning.
Axeln på dragarmen skall föras framåt och sänkas. Se till att börja draget väl framför kroppen, rotera kroppen, men kasta den inte framåt. (böjer du kroppen för mycket börjar kanoten gunga och det vill man inte).
Samtidigt för du fram den övre armen och sträcker den så att paddelhandtaget är i linje ovanför bladet. Sett framifrån skall paddeln hållas vertikalt.
Paddeln skall hållas vertikalt, inte vinklas ut åt sidan.
Tryck paddeln neråt med den övre handen. Precis innan du börjar dra måste HELA paddelbladet stickas ner i vattnet.
Kraftfasen
Den nedre handen hålls nära vattenytan och den övre vilar på handtaget med ett ganska löst grepp. Kraften i draget skall komma från ryggen och axeln (inte armen). När nedre armbågen är jäms med höften slutar man lägga kraft i draget.
Fortsätter man längre bak lyfter man bara en massa vatten till ingen nytta och kanoten trycks neråt, istället för framåt.
Den övre handen uppgift är att trycka paddeln ner i vattnet så bladet hålls på rätt plats.
Paddeldraget skall gå parallellt med kanotens köl, inte följa skrovets form.
Se till att ha bra fotstöd i kanoten så du sitter stadigt och kan trycka emot ordentligt utan att halka omkring i kanoten.
Återgången
Här finns två skolor. Den ena är att man skevar paddeln och håller överhanden lågt för att få mindre luftmotstånd och för paddeln i en svepande rörelse till utgångsläget. (om man till äventyrs skulle paddla C1 är denna metod inte att rekommendera, då varje återgång får kanoten att rotera lite grand)
Den andra metoden är att helt enkelt lyfta paddeln i vertikalt läge tillbaks till ett nytt drag. Fördelarna är en kortare väg och att man avlastar dragarmen i och med att den övre armen hjälper till att lyfta tillbaks paddeln.
Vilken man än väljer är det viktigt att återgången går snabbt. En paddel som är i luften gör ingen nytta.
Om man byter paddelsida ofta orkar man hålla en högre frekvens och kanoten är lättare att hålla i kurs utan att ta några styrtag.
Båda skall byta paddelsida samtidigt annars börjar kanoten svänga. Kortaste vägen mellan två punkter är en rak linje inte i zick-zack.
Paddelfrekvens
Det är väldigt individuell hur hög frekvens man har, men den ligger vanligtvis på 50 – 70 drag/min.
Vi räknar (tyst) hela tiden och byter paddelsida vart tionde drag.
En annan metod är att akterpaddlaren ropar ”byt” och vid nästa drag byter båda sida.
Verkligheten går inte bara rakt fram, då och då måste man trots allt styra kanoten.
Småjusteringar av riktningen sker genom att akterpaddlaren tar ett snabbt J-drag eller svep och styr då lätt upp kanoten. Ett annat sätt är att vinkla bladet lite grand.
Förpaddlaren kan också justera riktningen genom att göra ett drag i 45 graders riktning mot kanoten. Minimalt med fart förloras men kanoten svänger.
Förpaddlaren gör ett drag mot kanoten och akterpaddlaren sveper utifrån och in mot kanotens akter = Kanoten svänger åt vänster.
Förpaddlaren gör ett svep från kanoten och akterpaddlaren ett J-drag = Kanoten svänger åt höger.
Vid kurvor kan båda paddla på samma sida, då behåller man hastigheten samtidigt som man svänger. Genom att luta kanoten utåt i kurvan (känns helt fel) får man den att svänga snabbare.
Om man använder sig av tekniken att luta är det nödvändigt att sitta stadigt i kanoten, annars kan man lätt förlora balansen och trilla i.
Vid tillfällen då man behöver göra tvärare svängar får man göra kraftigare styrtag men då förlorar man mer fart.
Mer tekniktips kommer snart.
Curt och Kristina
