Ounasjoki finska Lappland juli 2015

Kanadensarpaddling i finska Lappland augusti 2015

Årets långfärds med Uppsala Paddlarklubb gick i de nordliga
delarna av Finland. Vi var 9 stycken paddlare som för att komma dit reste till Nådendal med båt.
Från Nådendal är det cirka 20 minuters bilresa till Åbo, där lastade vi våra
bilar med kanoterna på taket. En kanot fick åka bagagevagn. 
Ingrid hade förberett och ordnat med alla bagage och tågbiljetter. 

Bil på tåg.

Väl på tåget fick vi våra sovvagnar fint bäddade med täcken, riktiga kuddar och påslakan. Tågstandarden skiljde sig väsentligt från den svenska.

Efter en god natts sömn så var vi framme i Rovaniemi. Där
fortsatte vi med bil upp längs Ounasjoki, som var den älv vi skulle paddla. 
Vår startpunkt var Kalmakaltio, en plats med tre hus vid ett av biflödena till
Ounasjoki, Käkkäklöjoki.

Käkkälöjoki rann sakta fram i tundra och lågfjälls landskapet, men vi såg väldigt lite av
omgivningarna då grönskan skymde alla utsikt och det kändes mer som att paddla
i en grön tunnel. 

Första dagen regnade det mest hela tiden så när vi kom till
Nallatupa, en av skogsvårdsstyrelsens? (Metsähallitus) öppna raststugor
stannade vi där. I stugan kunde vi torka våra kläder och byta om. Det var skönt
att slippa bli ännu mer blöt. Vi tältade utanför stugan och hade det bra inne i myggtarpen.

Runt Nallatupa var det fint att promenera, men ack så förrädisk natur, allt såg
likadant ut så snart hade flera av oss gått mer eller mindre vilse. Som tur var
såg vi tälten eller hörde röster så vi hittade tillbaka.

Det fanns också några forsar i Käkkälöjoki, här kör Magnus och Karin en sådan.



Klass I fors, enligt beskrivningen, som Torbjörn manövrerar sig säkert ner för. 
 

Dag 3 på Ounasjoki hade cirka 9 forsar klass I (-I och +I).  Forsarnas klassning var i regel en grad under
vad vi var vana vid, så i princip var det grad I-II. Forsarna var ganska långa och krävde manövrering, vilket vi alla uppskattade. 


Dag 3 stannande vi igen vid en raststuga som var öppen. Här bodde en rätt så orädd hermelin.
Vi promenerade på vackra åsryggar och såg både ripor, ugglor och en tjädertupp. 

Torbjörn idkade lägerliv och fixade en ”punt” som han stakade sig upp (och ibland ner) för forsen med.
Ounasjoki strömmade på och dag 5 kom vi fram till inflödet
av Syvä Tepastojoki, ett annat biflöde. Här var det svårt att hitta bra
tältplatser så vi drog kanoterna uppströms genom en fors för att hitta en
lägerplats längs Tepastojoki. 

Efter den processen var vi ganska svettiga så alla passade på att bada. Den som badade mest var Karine, hon hoppade i varje dag även när det inte var så varmt.


På torsdagen som var dag 6 var Karine tvungen att avbryta turen vid lunch för att
hon skulle hinna hem till Norge i tid, så när vi lämnat henne i Tepasto så hade
vi en halv dag till innan vi nådde Köngäs (som betyder vattenfall), där turen
avslutades. Vi paddlade totalt drygt 13 mil. 53 km på Käkkälöjoki (cirka 22 forsar i allmänhet ganska korta) och 83 km på Ounasjoki (cirka 25 forsar, i allmänhet lite längre), 


Sista natten bodde vi på camping i Sirkka. Sen var returresan en favorit i repris med tåg och båt. Dock lyckades vi inte övertyga personalen i Rovaniemi att kanoterna kunde sitta kvar på bilarna under
tågfärden, så alla 5 kanoter fick åka bagagevagn till Åbo. Det gick bra det också.
Efter totalt 10 dagar på resa var vi hemma igen, mycket nöjda och redan med nya planer för nästa års långfärdspaddling.

Vi som var med var, Thomas, Hanno, Karin, Anders, Torbjörn,Maria, Magnus, Ingrid och Karine.

Senaste redigerad av Maria (2015-08-23 17:03:13)