Olandsån 14/6 -09

Eftersom jag är väldigt grön och känner mig som en katt bland hermelinerna i detta sällskap av luttrade forspaddlare och kanotbyggare, så rekryterades en paddelkamrat lokalt medelst hot och tjat. Därmed skulle ingen behöva bli besviken på någon. Den här paddelberättelsen är främst av navelluddskaraktär, så känsliga läsare varnas!

Efter noggranna litteraturstudier av den mytomspunna Olandsån på webben (kanotguiden.se), så infann sig känslan av att sträckan från Hökhuvud till Ledsundet och havet skulle kunna vara till belåtenhet.Transportmedlet parkerades på hemlig ort och i bakgrunden skymtar klocktornet tillhörande Hökhuvuds kyrka.

De första fem 2-3 kilometrarna bestod av omväxlande tät och tätare GI-diet.

Till slut var salladskalaset över och i fjärran skymtade bron över floden Olandsån, i höjd med den ort vars vackra namn är Ytternuttö.

Under bron beundrade vi vackra fornlämningar som vi inte riktigt förstod vad det var, men misstankarna gick i riktning mot hemslöjd.

Efter 50 minuters paddling, kände vi ett äventyrligt sug efter kaffe och smörgås och höll därför in tömmarna vid Flian, inte långt från Brötena.

Dagen till ära visade vädergudarna sin goda vilja genom att öppna himmelens portar och generöst bjuda på såväl vind som vatten. Vi själsligt utarmade och husarresterade småbarnsbetjänter prisade dessa gåvor till världen och till oss. Tyvärr protesterade kameran mot allt detta överflöd genom att inte lika välvilligt dokumentera den fantastiska natur vi färdades genom;
ett omväxlande skogligt och ängsligt landskap.

Aspö bro siktas efter lång tystnad. Därefter börjar vi analysera det fruktade fallet. Alltså det fall genom vilket den mäktiga Olandsån vattenfaller ner i havet. Uthyraren har varnat och bannat om detta. Vi skyndar nyfiket vidare.

Plötsligt dyker bron under Väg 76 upp ur tomma intet. Spänningen stiger. Vi närmar oss Fallet.

Fallet studeras och livets mening begrundas. Eftersom just den här kanoten saknade ratt, så skippade vi fallet.

Havet ser ut att vara större än fallet.

Kaffe och kaka och telefonsamtal och transportrådslag leder till att vi bestämmer oss för att ta en promenad. Vädret är fortsatt till belåtenhet.

Senare samma dag kommer en buss till vår undsättning. Den var varm och skön.

Ett livsnödvändigt foto på Hökhuvuds kyrka.

/Kristian

Senaste redigerad av Zealot (2009-06-14 23:30:10)