Olandsån maj 2010

Olandsån
Söndagen den 23 maj samlades 6 tappra kanotister vid Hökhuvuds kyrka. Det var Olandsåns nedre del som skulle paddlas.

Tina vaktar kanoten så den inte smiter.

Lurevad och Krikonlund paddlar. Kanoten är byggd av Krikonlund och heter Rus.

Emil och Bernt paddlar Bernts gamla men tämligen fräscha Acron.

Strax efter Hökhuvud får vi publik i form av 2 rådjur.

Vattnet strömmar på även om det nog sjunkit sen tidigare i våras. Grästuvorna på staketet visar hur mycket vatten det var vid vårfloden.

Rejält med vass som har fastnat mot bropelaren.

Sen kom vi till en liten fors som visade sig vara för grund och stenig för Rus som fastnade.

Kanske lossnar kanoten om vi får ned tyngpunkten bak tänkte Krikonlund.

Efter den strapatsen kände vi att det var dags för fikapaus. Efterssom regnet inte upphört på eftermiddan (vilket SMHI hade lovat att det skulle göra) uppsökte vi en gammal lada för att få tak över huvudet. Här har Bernt just torkat håret med en handuk. Tina tycker inte det är nån ide att snygga till frisyren just nu.

Så mycket hade det regnat i kanoten medan vi fikade.

Färden nedåt fortsatte. Lurevad har en praktisk regnhatt.

Bernt och Emil blir allt våtare men paddlingen går bra ändå.

När paddlingen nått sitt mål upptäcker krikonlund varför det kändes så fuktigt om baken. Regnbyxorna hade gett upp.

Bernt hade inte hittat sina regnbyxor och hade bomullsbyxor för han hade trott på SMHI.

Han hade inga stövlar heller för hans regnkläder och stövlar ligger troligen i flyttkartonger fortfarande. Eller möjligen blev dom kvar på de Brittiska öarna där han bott tidigare.

Lurevad är bara lite blöt. Hatten gjorde att allt vatten inte rann in under kragen.

Curt är också ganska blöt men han har också en praktisk hatt som gör att vattnet studsar ut framför kroppen. Skägget tätar kanske också i glipan mellan halsen och kragen.

Så här mycket vatten var det i Mad rivern vid ankomst till målet.

Mad rivern har fått en fin dekal med en bjäver. Hör av er till Krikonlund om ni vill ha en sån till er kanot.

Aj då, jag som fick för mig att du hade en woododocka av min kanot som du skrapade med stenar under och vattnade med vattenkanna på ovansidan. 

Nu är Luewad och jag med i klubben `reverserande kanotister´ för när vi kom loss ur forsen så åkte vi till vår förskräckelse baklänges.